I förra inlägget gick jag igenom vad jag kollar på när jag väljer vilken aktie att investera i. Jag la särskild vikt vid P/S-talet och utdelningstillväxten, eftersom jag vill att min portfölj består av bolag som växer och har råd att ge mig en del av sin vinstkaka under lång tid. Min utdelningsportfölj: Bolag som växer och delar ut sin vinst!
Det innebär att jag samtidigt vill ha bolag länge i portföljen, helst för evigt. Den ambitionen nås inte alltid, men faktum är att flera innehav har hängt med sen början.
Jag brukar djupdyka i innehavens prestation ungefär två gånger per år, en gång på sommaren och en gång runt årsskiftet. Oftast ryker ett bolag om de till exempel sänkt sin utdelning (ett exempel på det som jag ägde tidigare är Kinnevik) då tappar jag intresset snabbt, men det kan också vara att värderingen springer iväg (vilket jag kände att Creades gjort, som jag sålde med fin vinst, men såhär i backspegeln kanske lite för tidigt).
Men i Corona-tider har jag mer tålamod med innehaven, och de bolag som faktiskt sänkt eller ställt in sin planerade utdelning får en chans att visa sitt värde nästa år. Skulle de fortsätta underleverera så är det bye-gones. Men för tillfället är jag en generös och överseende investerare som solidariskt står (co)vid deras sida.
Portföljen idag
Jag har 14 ungefär likaviktade innehav i portföljen idag:
Utveckling
Om man ser på lite längre sikt så visar tre års grafen att jag slår index. Jag är upp 32,6% på tre år medans stockholmsbörsen som helhet är upp 26,94%. Helt ok alltså.
Men om vi kollar på årets utveckling ser vi att portföljen inte riktigt hänger med index. Jag ligger just nu -10,59% 2020 medan OMXSPI är -2,66%.
Mycket av detta, både den 3-åriga överavkastningen och årets underprestering, går att härleda till mina fastighetsinnehav. Castellum, Hufvudstaden och Wihlborgs har fått rejält med stryk av Corona-pandemin. Även byggföretagen JM och Peab har fått en smäll på fingrarna. Kanske var det deras höga värderingar som föranledde fallet, kanske börsens oro över att alla kommer börja jobba hemifrån från och med nu. Jag tror de kommer studsa tillbaka över tid och fortsätta prestera bra och håller därför kvar dom i portföljen.
Utvecklingen bör mätas över långa tidsspann, jag vill som sagt gärna hålla mina innehav för evigt och kommer göra det så länge de fortsätter öka på sina utdelningar över tid och utvecklas affärsmässigt. Och att slå index med över 100% på tre år indikerar för mig att min strategi inte är helt bananas.
Direktavkastningen
När jag kollar på direktavkastningen ser det dystert ut för året. Portföljen brukar dela ut 3,5%, vilket är lite lägre än jag vill, jag har funderat på att vikta om lite bland innehaven och komma upp i ca 4%. Men nu har 5 av mina innehav ställt in sina utdelningar i år samtidigt som ett par har sänkt sina. Vilket jag som sagt tycker är helt ok under rådande omständigheter.
Särskilt eftersom många av deras anställda är permitterade och får statligt stöd för att klara att hålla igång sin verksamhet. Att då dela ut vinst till sina aktieägare rimmar illa. Årets utdelning för portföljen ser ut att landa på 1,71%. L
Framtiden
Jag köper fortfarande månadsvis, jag sålde inget under fallet och det är jag nöjd med, att tajma marknaden pysslar jag ju inte med. Jag köper de bolag som ser köpvärda ut för tillfället, jag ökade senast i Knowit, Investor, Axfood och Hufvudstaden. Och jag kommer fortsätta köpa regelbundet varje månad i de innehav som ser mest köpvärda ut. Jag är 100% investerad för tillfället.
För att veta hur bolagen ligger till använder jag mig av Börsdata.se, en tjänst som låter dig se alla nyckeltal för ett företag över lång tid tillbaka och göra screeners. Jag kollar också in ibindex för att se hur rabatten/premien på mina investmentbolag ser ut. In och kolla de två sidorna om du inte gjort det innan.
Covid-19 – This too shall pass
Jag tror pandemin kommer sätta stora spår i hur vi arbetar, var vi arbetar och hur vi ser på en arbetsplats. Arbetsmarknaden inom vissa sektorer (läs: privatanställda tjänstemän) kommer visa sig ha förändrats i grunden. Jag tror det är svårmotiverat för vilken företagsledare som helst att skicka anställda med fakirflyg tvärs över Sverige eller Europa för en timmes PowerPoint-presentation, när det går precis lika bra att göra sin dragning via Teams eller Zoom. En win för både den anställda och för miljön, yay!
Men jag tror samtidigt att kapitalismen alltid hittar sin väg. Den muteras och överlever, och kommer stå stark och vital även efter Corona. Men min förhoppning är att den har förändrats till det bättre, med mer flexibilitet och större frihet under ansvar och därmed gett oss fotfolk lite mindre måndagsångest, för kom ihåg, det är som bekant inte måndagar du hatar, det är kapitalismen.
Rent investeringsmässigt innebär Corona att jag tar ett djupt andetag (no pun intended) och håller fast vid min strategi till min utdelningsportfölj: Bolag som växer och delar ut sin vinst.